Vi bestämmer oss gemensamt för att vi ska försöka se till att hela familjen får se månen. Det är blött i gräset och mina knän börjar tappa känseln när jag står på knä framför stativet med kameran. Inte helt lätt motiv att försöka få bild på. Något som är så ljussvagt och samtidigt rör sig förhållandevis fort. Vanligtvis är månen starkt solbelyst och det går att få skarpa och tydliga bilder men nu blir det lite trixande med inställningarna och jag känner mig inte helt nöjd med resultatet men det får väl betecknas som okej i alla fall. Visade sig vara en fantastisk stjärnhimmel för övrigt. “Stjärnfall” lite här och var när små partiklar brinner upp i atmosfären och ganska lågt står Venus och lyser så där riktigt starkt som planeterna gör i förhållande till stjärnorna. Det får allt bli en mugg värmande kaffe innan man hinner sova en kort stund till.
28 september 2015; Mer orange än blodröd
Leave a reply