Category Archives: Kinda

20 april 2018; Svampar och sippor

En av de varmaste dagarna hittills med ljumma sommarvindar. En förmiddagstur för att se hur långt våren kommit. Tibast blommar och jag hittade denna gång en planta som är över två meter hög. Kan inte komma på att jag hittat något så pass högt tidigare. Vårsvamparna har tagit ett kliv framåt tack vare ett antal soliga och ganska varma dagar. Bombmurkla, svart vårskål och några små stenmurklor var bara några av de svampar som gick att hitta. Blåsipporna är utslagna och pryder marken nästan överallt. Åkte också en extra vända för att se om det fanns några knoppar av mosippa. Där blev jag synnerligen förvånad när de stod i full blom och många stänglar dessutom. Även både skogsödla och sandödla fanns på plats och ilade snabbt undan i på den varma sandiga marken.

3 april 2018; Kall morgon med tranor

Nästan minus tio och solen går upp tidigt men det lär dröja några timmar innan den värmer ordentligt. En flock tranor går omkring på den frusna snön. Några flyger iväg mot mer snöfria åkermarker men vissa står kvar och börjar i den tidiga gryningen att slänga bak huvudet och trumpeta. Den varma andedräkten gör att det vid varje trumpetstöt kommer ett rökmoln från näbben. Nu händer det saker nästan varje dag även om snön ligger utbredd och nätterna är kalla.

25 februari 2018; Strömstare i kvällsljus

En söndag eftermiddag och det är bitande kallt. Nordostlig vind och lite snö yr i luften. En promenad längs med Hallstadsån med många spår av vidsvin, räv och hare och så förstås utter som bitvis mest har kanat fram. En strömstare sitter på iskanten simmar sedan ut en bit för att dyka ner och fånga nattsländelarver. Rester efter tidigare måltider ligger längs med iskanten.

24 februari 2018; I kanans land – utter- & iskanans alltså

Solen värmer trots att det är närmare sju minus. Lite råkallt i luften när man ställer sig i skuggan men det droppar ändå lite från taken. En kort utflykt i trakten av Rimforsa för att se om någon utter varit i farten den senaste tiden. Det har ju snöat lite till och från vilket gör att det är lätt att avgöra hur gamla spåren är. Vid en damm finns alldeles färska utterspår som leder åt två håll så det är svårt att avgöra var de är nu. Det finns också en lång kana längs med den forsande åsträckan. Lite längre bort vid Klevberget, sipprar vatten ner längs med berget. Lite märkligt med tanke på hur kallt det är men den troligaste orsaken är att det handlar om ytligt grundvatten som trycker fram ur marken uppe på toppen av berget och detta vatten är några plusgrader och i rörelse vilket hindrar frysning. Det blir märkliga strukturer från vattnets forsande, skvättande och rinnande.

16 februari 2018; Fiskmåltid på iskanten

Förmiddag och en tur längs med Stångån. Precis som vanligt dyker den bara upp när man minst anar. Uttern som står med sin karaktäristiska siluett mot den vita snön. Den rinner ner i vattnet med sin paddellika bakfötter spretande bakåt. Efter någon minut glider uttern upp igen. Detta upprepas några gånger och helt plötsligt har den en fisk i munnen som den genast ger sig i kast med att slita sönder och tugga i sig. När jag sitter och väntar inser jag att det längs med denna åsträcka växer småkaveldun. Den är mer ovanlig än bredkaveldun.

9 februari 2018; Tättingen som simmar och dyker

Det är mycket vatten på många håll och vid Föllingsö utanför Kisa är det inte många stenar som syns ovanför vattenytan. En strömstare sitter och putsar fjäderdräkten när det dyker upp en artfrände som kommer simmande. Det blir lite småkäbbel och den ena flyger vidare nedströms. En lite simtur och ett snabbt dopp och sedan upp igen. Ett härligt skådespel i det kalla vattnet. Är denna strömstare en Kindabo året runt eller är det kanske en norrman som tagit sig hela långa vägen för att övervintra strax utanför Kisa. Ja, det lär vi nog inte få svaret på men man kan alltid undra. Strömstaren är förresten Norges nationalfågel.

26 januari 2018; Svampar, snö och is

bombmurkla trattkantarell sma svamparVäderomslag och nästan all snö är borta. I skyddade lägen är det stråk med snö och frusen mark och isen är kvar men osäker även på småtjärnar. En skogstur i högrest barrskog där märkligt nog ganska många svampar växer och frodas. Trattkantarell i gott skick, en samling med små skivlingar samt den ovanliga bombmurklan. Känns lite ovanligt att artbestämma svampar i slutet av januari. För bombmurklan är det påtagligt tidigt och för de andra är det sent på säsongen.

På isen finns också runda stora spår, som visserligen smält ut en del men allt tyder på att det är lodjur som gått här för några dagar sedan. När solen sjunker allt lägre bildas dimma över isen på den lilla tjärnen. På vitmossa i kanten går det att plocka tranbär. Rejält frostnupna men den sura, syrliga och beska smaken gör att hela munnen skrynklar ihop sig.

Sjungande korsnäbb och trummande hackspettar ger dock en aning vårkänsla. Även nötkråkans metalliska skrapande hörs på avstånd.is o dimma2dimma o istranbar is och spar

20 januari 2018; Strömstare med en härlig vårsång

stromstararstromstarar2

Ett återkommande varningsläte gör att man tittar till lite extra. Två strömstarar är synnerligen irriterade men inte på mig utan det måste vara något annat. Efter en stund ser jag en mink som drar iväg i iskanten och vidare till andra delar av vattendraget. Strömstararna lugnar ner sig lite och rätt som det är börjar en av de mest fantastiska sångerna när hanen börjar med sin högst varierande melodi. De rör sig också mellan en sten och ett närliggande räcke vid en äldre dammkonstruktion och det börjar märkas en början på ett parningsspel med nigningar och utbredda vingar.

19 januari 2018; Isformationer

isovatten  vattenfall

Kombinationen av rinnande vatten samtidigt som det är kallt kan ge mängder av fenomen. Mycket kan jämföras med geologiska företeelser där kalkrikt vatten skapar stalaktiter och andra skvätt- och droppformationer. Denna dag är jag på utflykt med min vän Lars där vi befinner oss i norra Kinda vid Klevberget och Hallstadsån.

istappar

21 oktober 2017; Blommor i skägget

blomskaggPå besök i ett spännande reservat i södra Kinda. Hulebo, där det endast blev en lite del som jag hann med. Senvuxna ekar, varav de flesta är bergek, som med sina ekollon med kort stjälk lätt kan särskiljas från vår mer vanliga skogsek. Fick också lära mig ett ännu bättre kännetecken på bladen där vanlig ek har sidonerver till både spets och vik medan bergeken endast har nerverna till spetsarna på de vågkantade bladen. På flera av ekarna växer en speciell lav som heter blomskägglav. Stora runda fruktkroppar som har en kant av tunna grenar. Många exemplar växer högt upp och kan endast ses som en siluett mot himlen. Även fertil lunglav, alltså lunglav med fruktkroppar, växte på en plats i utkanten av reservatet. Vad jag känner till är det bara två platser till i Östergötland där detta förekommer.