Category Archives: Vår

8 mars 2026; Ett spännande vårtecken

Vaknade tidigt i morse och det var genast något speciellt med denna morgon. Ett spännande tecken på att våren är kommen. I stort sett överallt satt bofink och sjöng för full hals. Igår och tidigare har det funnits bofink på plats men ingen sång. Är det vårtecknet som är speciellt? Nej, det är inte det. Att vi skrämde en morkulla eller att det flög över sträckande sånglärkor och sidensvans eller kanske trummande från större hackspett och spillkråka. Nej, det är inte heller detta som är det speciella denna gång. Skulle ju kunna vara koltrasten som började sjunga när solen sänker sig vilket är angenämt och faktiskt ganska underbart att stå och lyssna på men inte detta som jag är ute efter.

Jag står vid en bäck eller skulle nog kalla det för rännil där det är en svacka i terrängen från skogen ner mot lägre partier så ett tillfälligt stråk med smältvatten. Vattnet rinner i ett smalt flöde nerför en stenig slänt och bildar vattensamlingar. På några få platser är vattnet grönt. Ser lite ut som längs med Östersjökusten där algen grönslick är vanlig. Jag tar ner fingret i vattnet och lyfter det gröna och inser att det som jag lyfter bara är grönt slem.

Detta har jag inte sett förut. Helt klart att det är alger men väldigt svårt att avgöra vad det kan vara. Jag skickar därför bilder och beskrivning till jourhavande biolog på naturhistoriska riksmuséet. Fick svar han fick tillfråga en botanikprofessor som är algspecielist som kunde konstatera att det är ett trevligt vårtecken och alger av släktena Ulothrix, Mougetia eller Spirogyra som alla är trådformiga och kan vara mer eller mindre slemmiga. Alla dessa trivs i kallt vatten och det är typiskt att de dyker upp just när solen kommer fram ordentligt. Tydligen lite svårt att bestämma vilken art då det handlar om att titta på hur kloroplasterna ser ut. Jag bryr mig inte om vad de heter för det vet inte inte själva heller. Men det var ett roligt vårtecken.

15 april 2025; Falken tillbaka på sin plats

Flera år med stor påverkan av fågelinfluensa så vi får se hur det blir i år. I Kinda är det flera platser där det i alla fall är aktivitet just nu och förhoppningsvis blir det ett antal ungar som kan ringmärkas. Sannolikt ligger honan på ägg och kläckning blir någon gång om ungefär en månad. Hane och hona lär enligt undersökningar fånga ungefär 1200 starar eller om det är större fåglar såsom måsar, runt 600 stycken och det bara under själva häckningstiden vilket är under april till september. Det blir ganska många varje dag för att både få i sig själv och ungarna som ofta är tre i Kinda och till och med fyra vid något tillfälle.

23 mars 2025; Fågeln med tre vingar

Det finns några fåglar som egentligen använder tre vingar. Ja, det är ju egentligen två vingar men de använder stjärtfjädrarna på ett mycket avancerat sätt. Tornfalken kan med hjälp av ryttlande, att flaxa stillastående i luften samtidigt som man kompenserar med stjärtfjädrarna, få huvudet att hålla sig stilla och därför kunna lokalisera byten väldigt noggrant. En rovfågel som inte ryttlar men som gör ungefär likadant är gladan. Ett knixande med vingarna och vridande och skruvande på den v-formade stjärten gör att de kan spana av fält i jakt på bland annat gnagare. En härlig upplevelse är när man får se denna väldigt stora rovfågel, som är ungefär 170 centimeter mellan vingspetsarna, på väldigt nära håll när de jagar över fälten. Gärna i samband vallslåtter då de gärna hänger i luften över traktorn.

19 mars 2025; Viporna gör konster över fälten

Ett av de mest tydliga vårtecknen är ankomst av tofsvipor. På de fuktiga åkermarkerna går de runt och letar föda men sedan tar de en närmast fantastisk flygtur med skruvande flykt med de breda vingarna och ovanpå detta även ett närmast syntetiskt läte. Helt plötsligt lyfter en flock med kajor och starar och sedan även en större flock med tofsvipor som uppenbart blivit skrämda av något. Såg en falk som jagade över fälten härom dagen så det är kanske det första jag tänker på. Tofsvipans svarta och vita är egentligen ett skimmer av andra färger där fjäderdräkten kan skifta i lila, mycket grönt och kanske lite blått. Tofsen likt Stig-Helmer Olsson är ju också lite speciell.

18 mars 2025; Två och två på åkrarna

Ett par veckor sedan de första tranorna började landa på åkrarna runt huset. Innan dess kunde man höra sträckande tranor sedan slutet av februari. Från de stora grupperna har det nu blivit tydligt vilka som hör ihop i par. Två och två nästan överallt men några platser där det står flera och man kan där fundera på om det är ungfåglar som inte bildat par ännu. De olika paren trumpetar och då ofta ett par i taget. Skulle ju vara intressant att få detta översatt. Jag får lite känslan av att liksom meddelar att man är på plats och jublar för att det är dags för häckning och att vi går mot en allt varmare vår och sommar.

11 mars 2025; Återigen sitter snösparven på samma fläck

Trodde nog att jag skulle missa snösparven i år. Känns nästan lite sent eller i alla fall när snön försvunnit sedan ett tag tillbaka har jag fått för mig att de är längre norrut. Men så kommer ett sms från dottern som tagit en lunchpromenad och fått en bra bild med mobilen vilket ju är ganska typiskt att det går att komma oförskämt nära. Således blir det en promenad så fort som jag kom hem med kameran redo och på samma plats som vanligt sitter det en snösparv och metodiskt snappar små stärkelserika trampörtsfrön från fjolårets vegetation som fortfarande har en del ätbara delar kvar. Hunden blev nyfiken och ville nog fram för att hälsa eller kanske fånga men jag lyckades streta emot och vi vek av så att snösparven i lugn och ro kunde äta vidare. Vi får väl se om den stannar flera dagar nu när det ska bli snö igen. Kanske inte så inbjudande att flyga vidare eller att det kommer flera.

Veckans fågel, VECKA 19: Rödstjärt

Jag skulle nog beteckna rödstjärten som en doldis då den faktiskt är ganska vanlig och dessutom i stora delar av Sverige men ändå när man nämner den ser många ut som frågetecken och säger att det är något som de inte hört om eller sett. Det kolsvarta ansiktet en blygrå hjässa och rygg samt den ljusa undersidan som hos hanen drar åt en färg som jag nog mest förknippar med jordgubbsrippel, en vaniljglass som jag gillade som barn med inslag av stråk med jordgubbssylt. Numera har man bestämt att den är mest släkt med flugsnappare och beter sig till stor del som en sådan men har en del rörelser som kanske mer är likt en rödhake med nigningar och knixningar. En tydlig sak vad gäller rödstjärt är hur mycket som finns vad gäller lokala namn och även olika myter. Nästan alltid brukar detta tyda på att det är en fågel som är knuten till olika miljöer som är förknippade med kulturlandskapet där människan på olika sätt har varit involverad och antingen påverkat genom betesdjur eller annan utglesande aktivitet. Det är förvånansvärt sällan som i alla fall jag hittar rödstjärt i gamla orörda naturskogar utan oftast i anknytning till gårdsmiljöer eller trädgårdar.

10 maj 2023; Grön snabb vinge utan björnbär

En torr varm och sandig slänt i en ledningsgata. Jag är egentligen på jakt efter sandödla och ska också passa på att titta till mosipporna. Solen värmer och får mängder av fjärilar att flyga runt där citronfjäril verkar vanligast men även aurorafjäril och påfågelöga. Den som just nu är både minst och kanske mest svår att upptäcka av de fjärilar som är aktiva är grönsnabbvingen eller som jag fortfarande brukar kalla den björnbärssnabbvinge som är det äldre namnet. Den smälter bra in så fort den sätter sig med hopslagna vingar oavsett om den sitter på tall, lingon eller ljung som är fallet just på denna plats. När den flyger är det också inte helt lätt att känna igen den då insidan är mörk och utsidan grön.

Veckans fågel, VECKA 18: Buskskvätta

Den andra av våra vanliga skvättor, buskskvättan, finns ofta i samma miljö som stenskvättan. Det som skiljer dessa arter är var de oftast sitter. Rent generellt är det ovanligt att hitta buskskvätta på stenar utan den föredrar stolpar, stängseltråd eller buskar där den i stort sett alltid sitter i toppen. Buskskvättan är inte alltid lätt att känna igen på avstånd då den ser ut som en tämligen liten fågel utan alltför mycket kännetecken som sticker ut. På närmare håll ses den beigefärgade haklappen och det ljusa ögonbrynsstrecket. Det allra lättaste är att lära känna igen sången som liknar stenskvättan med rasp och visslingar.

Veckans fågel, VECKA 17: Stenskvätta

Stenskvätta är en fågel som ganska lätt kan identifieras på långt håll. Den uppresta siluetten, som nästan alltid är på en sten och gärna ett stenröse med en bra utsiktspunkt, avbryts med jämna mellanrum av en buggning kombinerat med nigning som. Den svarta “björnliganmasken” ses också tydligt mot de ljusa nyanserna på huvudet och den vita övergumpen lyser när den flyger. Sången kan väl kanske inte sägas vara direkt vacker utan innehåller en mängd raspiga läten och visslingar.