Det finns ju så mycket att hitta överallt i skog och mark och ibland händer det att man ser saker som känns ovanliga men det hör inte till vanligheterna att man blir riktigt förbryllad men så skedde just denna dag. En helt vanlig kantarelltur där jag plocka så många gånger tidigare men på en av de gula kantarellerna växer en svamp. Stammen är insvept i hyfer på utsidan och en del gråfärgade hattar sticker fram i olika storlek. Jag gör det enklaste möjliga för att reda ut vad det kan vara och kontaktar jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuséet som snabbt kan konstatera att det rör sig om en rödskivling som är en parasitsvamp just på gul kantarell. Det hela blir ju ännu mer spännande när jag inser att det endast är tre inrapporterade noteringar i Sverige sedan år 1900.

De första stegen ut i trädgården denna morgon blev väldigt speciell. Fjärilar överallt. Från ena dagen till nästa är det tistelfjärilar på huset och på marken, fladdrande både högt och lågt och kanske framförallt på de blommande syrénbuskarna. En flyttfjäril som kanske har flugit så pass långt som från norra Afrika. Många av fjärilarna i trädgården är slitna både på vingarna men även när de sitter och verkar behöva vila och värma sig i den tidiga soliga morgonen.

En sandig slänt vid Drabo där det är gott om solitärbin som gräver ut bohål för att lägga ägg. Det är många olika arter men denna gång drar min uppmärksamhet till något som hela tiden hovrar ovanför bina. Det är stor svävfluga som lägger äggen intill solitärbin. När svävflugans larver kläcks lever larven på biets pollen och nektar och sedermera även på biets ägg och larver.

En varm dag i början på maj. Det är egentligen tidigt för att få se blommande Adam och Eva men det är värt ett besök. Vanligen besöker jag Idhults naturreservat för att få se mängder av Adam och Eva men denna gång blir det en betesmark vid Groveda strax norr om Rimforsa. På denna lats har jag mest hittat överblommade exemplar och då bara cirka fem stycken. Efter ett tag har jag och min vän Lars räknat till ungefär 750 blomstänglar. Nästan lika många gula som röda.

En helg med vedkapning och klyvning. Efter en paus kommer jag tillbaka till vedhögen och då sitter en av de mest imponerande insekterna som i alla fall har väldigt ståtliga antenner. Detta är en hane av stor timmerman som egentligen inte är särskilt ovanlig men ändå verkar inte så många ha sett den.

Vinbärsfuks är en av de tidiga fjärilarna som sitter färdigbildade under hela vintern. Citronfjäril, nässelfjäril, påfågelöga och sorgmantel är de som är mest vanliga. Den lite vågiga vingkanten brukar vara det man lägger märke till men annars är den ganska lik bland annat nässelfjäril men saknar de mer klara gula fälten.

En liten flock sätter sig i trädgården i kvällsljuset. Månen stiger över horisonten och stararna drar vidare. Det dröjer nog några veckor men sedan kommer det att sitta starar överallt på fälten och de första bobestyren görs i både träd och byggnader runt huset.

Vintern är just nu snöfri vilket gör att till och med svampen växer i skogen. Jag ställer mig varje år denna fråga; hur kan en organism som till största delen består av vatten, växa i frusen mark när det är minusgrader. Måste handla om sockerarter som inte fryser. Bombmurklan brukar ju dyka upp precis när snön smälter men denna gång har den alltså redan börjat gå att hitta i den frusna mossa innan snön faller. Även den fleråriga myskmadran går ju lätt att känna igen på vintern.