Vissa växter är lite mer besvärliga att hitta än andra. Låsbräken, eller numera månlåsbräken, kräver nästan att man hittar ett exemplar innan man hittar fler. Man behöver helt enkelt vänja blicken vid detaljer för att hjärnan ska söka efter rätt saker. Det finns flera andra växter som har saker som påminner om sporerna på denna låsbräken. Bland annat syra-arter och daggkåpor men även vissa halvgräs kan man inse att de feltolkas. Låsbräkenarterna är i stort sett uteslutande beroende av störning och helst hävd av slåtter eller bete eller båda. Den kan ju också finnas där det inte är alltför många andra arter som sluter fältskiktet Det som ofta kan vara värt att undersöka är kanterna på grusvägar som inte skrapas alltför mycket eller att det läggs på material för det verkar bli lite för mycket störning. Denna gång råkade jag titta till bredvid ett mindre torp där det tidigare funnits några exemplar. Nu fanns det minst tio. Lite senare var det dags för hundpromenad. En sträcka som jag gått väldigt många gånger och nu när jag precis sett låsbräken på annan plats verkar hjärnan vara mer på hugget och rätt som det är dyker första exemplaret upp och sedan flera. På en plats var det fem på ena sidan och 17 på andra sidan vägen och lite längre bort några till.