Har tittat tillbaka på mina noteringar från de senaste åren och insett att det i år är ovanligt tidig blomning för mosippan. Åtminstone för mitt favoritställe som i år fått en röjning och gallring som mestadels gör gott för plantorna. Mosippan är ju en speciell och väldigt känslig växt som kräver främst sandiga förhållanden men med ett visst mått av störning. En viss skuggning verkar vara en fördel men inte för tätt med ljung eller slutet trädskikt för då tar mossor över och mosippan förlorar i konkurrensen. På vissa platser i Sverige har man gjort försök med bränning vilket väl främst har utförts för att begränsa ljungplantornas utbredning. I Kinda innehåller de flesta växtplatserna med mosippa så få exemplar att bränning inte är möjlig utan att riskera att stora delar av beståndet försvinner. En försiktig störning är då en bättre lösning. Ska tillbaka igen för att försöka se sandödla också. Inväntar en mer varm och solig dag och hoppas att få se en utfärgad hane som skimrar i grönt.

Fick tips om en rysk film där ett antal svampplockare är ute i skogen för att leta bombmurklor. Inte så märkligt kanske om det inte vore för hur de sedan använder svamparna. Innehållet i just bombmurkla är en slemmig massa som senare utvecklas till sporer. Filmen visar att denna slemmiga massa används för att smörja in både armar och ansikte. Det var till och med en som drack innehållet med till synes god aptit. I slutet på filmen var det en person som såg mycket viktig ut och som säkert var någon typ av hög tjänsteman och som uttalade sig. Nu är min ryska ganska ringrostig så jag vet inte riktigt vad som sades. Här i Sverige är i alla fall bombmurklan mycket sällsynt och det finns till och med åtgärdsprogram framtagna för att se till att miljöerna där den växer ska bevaras på rätt sätt. I ett skogsområde mellan Kisa och Rimforsa finns i alla fall flera hundra exemplar och området är också naturreservat så här finns goda möjligheter att murklorna finns kvar.

Våren har kommit ordentligt med soliga dagar och väldigt få platser där snön fortfarande ligger. Isarna har försvunnit från många sjöar mycket på grund av den ihärdiga blåsten. Känns inte som det brukar blåsa så här mycket. Just vind och kanske främst byig vind är nog det värsta som man kan ha att göra med när man ska fotografera blommor. Riktigt många bilder på blås-sipporna blev i och för sig ganska intressanta men endast ett par stycken där blomstänglarna står hyfsat stilla. De första blommande blåsipporna är i alla fall något speciellt. Inte mycket annat som har kommit upp men nog tycker dessa knoppar att det är dags att slå ut.