Det är ett förskräckligt liv på kråkorna på en åkerholme en bit bort. Det tar en stund innan jag kan konstatera att det är något i ett av träden som gör att de är väldigt stressade och irriterade. När jag står och väntar har jag nästan hela tiden en röd glada över mig som spanar av de nyslagna fälten. Efter en stund visar sig duvhöken som nog har tagit något som den tar med sig i flykten bort mot skogen. Gladan fortsätter att cirkla över skallen.

På en fuktig skogsmark på lite döda granar av sälg växer en av våra mer spektakulära svampar i färg och utseende. Den riktigt illröda insidan kontrasterar med utsidan som i senare stadier övergår mot mer ljus och nästan vit färg. Scharlakansvårskål är namnet men det verkar råda lite tveksamhet om det egentligen handlar om flera arter och det är sporernas utseende som skiljer dessa åt. För min del räcker det med att betrakta denna fantastiska lilla svamp oavsett vad den heter.

Kallt, som det brukar kunna vara så här i månadsskiftet mellan februari och mars. Det är ju skottdagen idag. Tänk, en hel dag till. Egentligen bara ett sätt att justera så att kalendern inte blir helt konstig när man på hundra år skulle behöva justera nästan en månad vilket nog har gjorts i vissa kulturer. Sanningen är ju att ett naturligt år är 365,24 dygn och det är de här 0,24 som göra att var fjärde år lägger till ett dygn extra. Tideräkning är ju ganska spännande när man börjar fundera. Ligger vi egentligen inte ett år snett? När man väl bestämde att man skulle börja räkna tiden så startade man väl inte med år 0, utan år 1. Så första århundradet går från år 1 till 99 men resterande från 00-99. Ja, lite saker man kan fundera på en skottdag. Men trummandet i trädgården härrör från större hackspett som gärna hittar den mest välljudande trädtoppen. Ingen födodsökande utan bara revirmarkering.