Många är de strategier som växternas frön använder. Ska man lifta med en myra eller fågel, vatten eller luft, genom en ko eller grävling. En tydlig sak är att de flesta växterna har ett par grundstrategier där den ena utvecklats till att producera många men små frön där en stor del hamnar på fel ställe eller äts upp eller på annat sätt försvinner utan att ha blivit nya plantor. Den andra kategorin gör få frön men med matsäck som väl närmast kan liknas vid äggets gula som kycklingen ska livnära sig på. Ett större frö som innehåller den första avgörande dosen energi som gör det mindre känsligt för var det hamnar då det kan gro med egna resurser. Maskrosen, eller kanske vi ska kalla den mass-ros eftersom den nästan alltid uppträder i stora mängder både vad gäller plantor men även frön per planta, har i alla fall den strategin att den gör många små frön som dessutom har ett utmärkt sätt att förflytta sig på. Ett litet parasoll som kan föra fröet väldigt långt.

Varför är det så många som envisas med att bara ha gräs runt huset och helst bara en sorts gräs. Vi pratar om mångfald i nästan alla avseenden och till och med när man är ute i skogen och träffar på en granplantering är det många som gnäller. Varför gäller detta inte gräsmattan? Det ägnas dagar åt att riva upp mossa och många är väl de som frenetiskt försökt att få bort varenda maskros på tomten. Varför har maskrosen så dåligt rykte. Ätbar och användbar på annat sätt och vackra både som blomma och fröställning. När jag studerar den egna gräsmattan är det en mångfald av arter med flera små nävor, klöver, veronikor och inte minst tusenskönor eller bellis som den också kallas för, vilket också är det vetenskapliga namnet.Tittar man riktigt nära ser man att det är fantastiskt fina blommor som båda är uppbyggda av många småblommor som sitter samlade i en korg med en yttre samling kronblad som för många av arterna i släktet fungerar främst som styrhjälp för insekter att tydligare se var de ska landa. Jag vill föreslå att man slutar att lägga arbete på att minska mångfalden i gräsmattan och istället lägger den tiden på att krypa runt och på nära håll betrakta de vackra blommor som blommar utan att vi ens kanske märker det.