Där står den, ögonpyrola, med sin böjda nacke. Den ser lite ledsen ut där den tittar ner i marken. Efter en stund inser jag att det är flera hundra blommande exemplar spridda över ett ganska stort område. Den fuktiga marken innehåller även ormbär och vårärt som annars trivs i lövskogmiljöer men här är är det ung granskog. Den skiljer sig från de flesta andra arterna av pyrola med sin ensamma blomma som nog är en av mina favoriter. Jag och dottern fortsätter in i skogen, långt från bebyggelse och kommer så småningom fram till en liten göl och rätt som det är så sveper en stor falk över oss och drar vidare men den har i alla fall med sig kvällsmat i klorna.
Category Archives: Uncategorized
15 juni 2015; Blåklinten har råg i ryggen
6 juni 2015; Gris i blomsteräng
Morgon och dags för årets traditionella nationaldagsvandring i Kinda. En trevlig och återkommande möjlighet att under en dag se en bit av Kinda kommun och hinna träffa olika personer som berättar om platser, personer eller andra företeelser. Denna gång från en täkt strax norr om Söderö skola och sedan längs vägar och stigar över getåsryggar via Vena, Ömelsbo fram till Galmsås med mycket spännande geologi och natur. Som vanligt runt Söderö, vid Ämmerns södra strand, finns gott om dovhjortar som flockvis drar runt och blir lite extra rädda när jag stannar bilen för att sätta upp några hänvisningsskyltar. Upptäcker snart att ett par vildsvinsgaltar sakta strosar bland hundkex och smörblommor och bökar stilla i den varma morgonsolen. Dessa grisar är inte alls särskilt bekymrade att jag står och betraktar vad de håller på med utan bökar stillsamt vidare.
24 maj 2015; Litet och många eller få med matsäck
Många är de strategier som växternas frön använder. Ska man lifta med en myra eller fågel, vatten eller luft, genom en ko eller grävling. En tydlig sak är att de flesta växterna har ett par grundstrategier där den ena utvecklats till att producera många men små frön där en stor del hamnar på fel ställe eller äts upp eller på annat sätt försvinner utan att ha blivit nya plantor. Den andra kategorin gör få frön men med matsäck som väl närmast kan liknas vid äggets gula som kycklingen ska livnära sig på. Ett större frö som innehåller den första avgörande dosen energi som gör det mindre känsligt för var det hamnar då det kan gro med egna resurser. Maskrosen, eller kanske vi ska kalla den mass-ros eftersom den nästan alltid uppträder i stora mängder både vad gäller plantor men även frön per planta, har i alla fall den strategin att den gör många små frön som dessutom har ett utmärkt sätt att förflytta sig på. Ett litet parasoll som kan föra fröet väldigt långt.
23 maj 2015; Det blommar i gräsmattan
Varför är det så många som envisas med att bara ha gräs runt huset och helst bara en sorts gräs. Vi pratar om mångfald i nästan alla avseenden och till och med när man är ute i skogen och träffar på en granplantering är det många som gnäller. Varför gäller detta inte gräsmattan? Det ägnas dagar åt att riva upp mossa och många är väl de som frenetiskt försökt att få bort varenda maskros på tomten. Varför har maskrosen så dåligt rykte. Ätbar och användbar på annat sätt och vackra både som blomma och fröställning. När jag studerar den egna gräsmattan är det en mångfald av arter med flera små nävor, klöver, veronikor och inte minst tusenskönor eller bellis som den också kallas för, vilket också är det vetenskapliga namnet.Tittar man riktigt nära ser man att det är fantastiskt fina blommor som båda är uppbyggda av många småblommor som sitter samlade i en korg med en yttre samling kronblad som för många av arterna i släktet fungerar främst som styrhjälp för insekter att tydligare se var de ska landa. Jag vill föreslå att man slutar att lägga arbete på att minska mångfalden i gräsmattan och istället lägger den tiden på att krypa runt och på nära håll betrakta de vackra blommor som blommar utan att vi ens kanske märker det.
22 maj 2015; Kajskrän i trädtoppen
Vilket oväsen utanför. Starar och kajor skriker och skränar och flyger upp ur trädet där det finns bon med ägg och kanske till och med en och annan unge. Sitter och smuttar på kaffet och undrar lite vad som kan få fåglarna att bete sig på detta sätt. Något måste sitta i trädet och tanken är förstås en mård som både är bra på att klättra och gillar fågelägg och ungar. Nej, den här gången var det en katt som hade lyckats ta sig en bra bit upp i kastanjeträdet. Den verkade förresten inte alls vara så intresserad av att knapra fåglar utan hade nog blivit uppskrämd av en annan katt som tassade runt och sneglade bistert upp i trädet. Efter en stund blev det lugnare och kajor och starar återtog aktiviteter med ruvning och matning. Fick några trevliga bilder på kajorna i alla fall.
15 maj 2015; Snappar det mesta
Det är majmorgon och helt plötsligt sitter den där precis som om den aldrig varit borta. Ändå har den flugit väldigt långt. Sannolikt från någonstans söder om Sahara. Jag pratar om den svartvita flugsnapparhane som nyss anlänt och under någon vecka sett till att det finns ett bo färdigt att börja använda när nu honan också kommer. Flugsnappare är ett bra namn även om det sannolikt är ganska många olika insekter som fångas. Ett till synes lugnt stillasittande på en gren men sedan ett snabbt utfall som ofta kombineras med lite konstflygning för att fånga den flygande insekt som siktats. Sedan tillbaka igen för att efter en stund göra en ny kvick flygmanöver. Hanen är lätt att känna igen med den karaktäristiska vita fläcken i pannan och honan han samma fjäderteckning men är blekbrungrå istället för svart. Den som man kan ta miste på är halsbandsflugsnappare som främst finns på Gotland eller i alla fall utåt kusten.
20 april 2015; En tidig start för mosippan i år
Har tittat tillbaka på mina noteringar från de senaste åren och insett att det i år är ovanligt tidig blomning för mosippan. Åtminstone för mitt favoritställe som i år fått en röjning och gallring som mestadels gör gott för plantorna. Mosippan är ju en speciell och väldigt känslig växt som kräver främst sandiga förhållanden men med ett visst mått av störning. En viss skuggning verkar vara en fördel men inte för tätt med ljung eller slutet trädskikt för då tar mossor över och mosippan förlorar i konkurrensen. På vissa platser i Sverige har man gjort försök med bränning vilket väl främst har utförts för att begränsa ljungplantornas utbredning. I Kinda innehåller de flesta växtplatserna med mosippa så få exemplar att bränning inte är möjlig utan att riskera att stora delar av beståndet försvinner. En försiktig störning är då en bättre lösning. Ska tillbaka igen för att försöka se sandödla också. Inväntar en mer varm och solig dag och hoppas att få se en utfärgad hane som skimrar i grönt.
12 april 2015; Den tidiga vårfloran i södra Spanien
Tänk att floran kan skilja sig så markant trots att man fortfarande är kvar i Europa. Klimatet i dalgångarna ner mot medelhavet är väldigt gynnsamt för både citrusfrukter och kaktusar. Blommande mimosaträd och en hel del märkliga blommor med säregna former. Väl tillbaka i Sverige kan man konstatera att det hänt en del med floran även på hemmaplan. Vitsipporna har slagit ut och de första rapporterna om blommande mosippa har jag redan hört, vilket måste sägas vara tidigt. Det får nog bli en expedition till lite sandiga marker för att hitta både mosippa men även sandödla som brukar finnas på ungefär samma platser.
10 april 2015; Kalkstensgrotta modell större
Tänk er en grotta. Brukar ju vara något som man får krypa och åla och här och var, riskera att fastna eller slå skallen i det vassa taket. Tänk er då en kalkstensgrotta som i grunden formats av forsande vatten som tack vare vattnets kraft tillsammans med slipande material, under väldigt lång tid vidgat utrymmet. Sedan dess nybiladas formationer av rinnande, sipprande och droppande kalkrikt vatten som fortfarande bildar stalagtiter som strävar likt morötter från taket och stalagmiter likt luciastrutar som efter lång tid möter sin motsvarande stalagtit och detta blir efter väldigt lång tid en pelare. Ett besök i europas största grottsystem är en otroligt häftig upplevelse. Det går väl möjligen att jämföra med en katedral där ett av utrymmena används till bland annat operaföreställningar med mer än åtta hundra sittplatser. Grottan upptäcktes på 1950-talet men har använts av människor redan för 30 000 – 40 000 år sedan. Det blir långa tidsperspektiv och om man lägger till att det då nog inte var vår art Homo sapiens utan Neanderthalare som bodde här, känns det faktiskt ännu häftigare. Den mäktigaste kollonnen som bildats som stalagtit är trettio meter hög och trettio meter bred och eftersom denna process bildas med cirka en decimeter per tusen år inser man att det är en under en väldigt lång tid som grottan fått sitt utseende.