En fågel som inte gör så mycket väsen av sig och håller sig också i sådana miljöer där man kanske inte springer jämt och ständigt. Stenrösen ute på åkrar, i grustag, stenar och stängselstolpar i betesmarker. Detta är bra miljöer för stenskvättan. Med sin svarta ansiktsmask, ljusa mage och bröst samt en svagt beige krage och gråblå rygg gör den ganska lätt att känna igen. Det brukar alltid finnas en favoritplats som den sitter och spanar från för att göra utfall och sedan tillbaka igen.
Category Archives: Kinda
6 juni 2016; Falken har landat, på åkern
Precis när jag steg ur bilen efter en tur in till affären och med lite trött blick sneglar upp mot ladugårdstaket eftersom det sveper förbi något i motljuset. Där drar den iväg, tornfalken, som jag spanat efter så länge och som vi haft som gäst i flera år. Den verkar nog inte häcka i ladugården i år men någonstans i närheten hoppas jag. Runt omkring på de nyslagna vallarna sveper den för att stanna och ryttla. Ibland drar den vidare men några tillfällen faller den i etapper ner för att rikta in och slå sitt byte på marken. Inte träff varje gång men några sorkar fick nog sätta livet till. De flesta andra fåglar bryr sig inte men en kråka verkar ha blivit uppretad och tar upp en svindlande jakt bort över åker och betesmark. Ska bli kul att se om de kommer hålla till runt gården resten av sommaren också.
2 juni 2016; Svävande flykt över skvattram
Likt en liten helikopter står den stilla i kanten av den lilla gölen. Jag står egentligen och spanar nedanför en bergbrant efter något helt annat, men när inget händer passar jag på att försöka få bild på trollsländor som söker av området. Detta patrullerande beteende är nog främst revirhävdande där de försöker köra bort andra hanar och para sig när en hona kommer in i reviret. Det verkar inte heller som att reviren är fasta utan kan ändras över dagen. Ibland står de helt still för att sedan snabbt driva vidare tätt över skvattram, odon och pors eller ett högre svep över vattnet. Det som jag egentligen spanar efter dyker upp så småningom. Sedan går jag tillbaka bland tusentals blommande exemplar av ögonpyrola som lite blygt bugar mot den fuktiga marken.
1 juni 2016; Landskapet är randigt på längden och tvären
Inte varje år som det skördas vall innan första juni. Gladan flyger sin vingliga i jakt på sork. Sånglärkan verkar lite vilsen när den tidigare skyddande gräsmarken är naken från strån. Det drar nog ihop sig till nästa häckning och då blir nog åkermarken det bästa alternativet för att lägga boet. Fick också en glimt av tornfalken som tidigare häckade i ladugården och som förhoppningsvis i alla fall är kvar i trakten.
5 maj 2016; Idag blev vi glada
Över gräsmarkerna en bit ifrån huset svävar ett par röda glador. Ibland tar den ena en lågflygning och landar på något som jag antar är sork eller någon annan gnagare. Samma plats som förra året så nu tror jag att det möjligen kan handla om häckning i trakten. Blir ett spännande projekt att fortsätta att hålla koll på. Det som är särskilt anmärkningsvärt med Gladan är att de är så mycket större än de flesta andra rovfåglar. Upp mot 170 centimeter mellan vingspetsarna gör att det i stort sett bara är örnarna som är större.
4 maj 2016; Inredningsarbete
Som vanligt trippar sädesärlan på taket, men denna gång inte för att fånga flugor. Med en bunt bomaterial i näbben bär det av till boet för att bygga klart inför äggläggningen. Ibland står han och tvekar när en fluga landar bredvid. Ska jag ta den eller inte? Inredningsmaterialet verkar dock vara viktigare just nu. Själv ska jag ge mig ut med kameran i trädgården där Aurorafjärilarna precis har kommit fram för året.
29 april 2016; En aning smak av Frankrike
Tidigt men ändå inte bland de första. Gärna på tunn jord ovanpå stenhällen, sträcker sig styvmorsviolen upp tillsammans med andra lågvuxna växter såsom nagelört, grusbräcka och gul fetknopp. Vad är det då som har med Frankrike att göra som antyds i rubriken? Är det namnet, något med styvmor eller färgerna? Jag lite med färgerna är det faktiskt även om det inte stämmer med den franska flaggan. Det latinska namnet är Viola tricolor och där finns ju en klar parallell till den franska flaggan som ofta just kallas för trikoloren.
31 mars 2016; Sippornas tid är här
Blåsipporna har blommat en tid och vitsipporna börjar så smått titta upp i solvarma backar. Det är några veckor tills backsipporna slår ut i blom men lite tidigare än vanligt breder mosippan ut sina kronblad mellan ljung och lingon. Den sandiga marken har detta år rikt med blommor men ljungen breder ut sig allt mer och riskerar att tränga undan de konkurrenskänsliga mosippeplantorna. Fortfarande verkar det vara lite för kallt för att sandödlan ska vara aktiv så det får nog bli ett återbesök om ett par veckor.
28 februari 2016; Vårens ljud ekar över nejden
Åter en solig morgon som värmer trots den lite kalla vinden. En blå kärrhök sveper nästan över huset för att sedan fortsätta ut över åkern med sin vingliga flykt. Den blå kärrhöken är en av alla fåglar som är under flyttning och som passar på att hitta föda innan resan fortsätter. På åkern står sångsvanar och rätt som det är klingar ett välkänt ljud som jag längtat efter. Det är tofsvipan som på sitt oefterhärmliga sätt radar upp en serie märkliga ljud alltmedan den akrobatiskt flyger och tumlar runt tillsammans med några likasinnade kompisar. Gröngölingen är också riktigt på hugget och med sitt fallande läte lockar den honor och markerar sitt revir. Överallt kommer gäss inflygande från olika håll. Mest grågäss men det kan nog vara lite blandat. Jag hade nog hittat fler arter om jag hade lagt mer tid på att spana av alla flockarna. När solen värmer och dagarna blir allt längre kan man nog förvänta sig bofinkens klara sång vilken dag som helst. Även sånglärka gör nog entré ganska snart även om det ser ut att bli risk för bakslag i veckan.
6 januari 2016; Örnar till kaffet
Sitter och sippar på morgonkaffet och sneglar ut genom köksfönstret. Gott om fåglar vid fågelbordet nu när det är riktigt kallt och det har nog varit mellan femton och tjugo minus i natt. Hjärnan observerar som vanligt mycket mer än man först tänker på och har reagerat på något ute på åkern en bra bit bort. Det blev till att leta fram kikaren för att snabbt kunna konstatera att det var ett gäng örnar och främst havsörnar som antagligen hade hittat något smaskens. Minst sex stycken kan jag urskilja som en efter en flyger iväg lågt över åkern och sätter sig utom synhåll.
Efter någon timme tar jag en promenad för att se om det går att få ytterligare någon skymt av örnarna. Den höga luftfuktigheten tillverkar iskristaller som är fantastiska både i storlek och mönster. Det står både kardborrar och gråbo i vägkanten som är väl täckta av kristaller. Sidensvansarna samlar sig i nyponbuskar och driver runt för att knapra av de kvarvarande bären. Kråkor, kajor och en och annan korp sitter och spanar från en åkerholme och plötsligt dyker något betydligt större upp och sveper på breda vingar vidare bort mot skogen. Hinner nätt och jämt få fram kameran men kan snabbt konstatera att det är en ung kungsörn som nog var en av örnarna som jag såg tidigare. Nu måste jag in i värmen för att tina både fingrar och tår.