En hona av domherre sitter i en rönn i trädgården. Den plockar bären, ett i taget och nästan svarvar bort fruktköttet när näbben roterar bäret. Lugnt och metodiskt fortsätter den med varje bär och samma procedur. Inga herrar syns till just nu.
Det prasslar i de torra löven intill skogsvägen. Min promenad bromsas när jag upptäcker en stor grävling som ivrigt letar och smaskar på maskar och annat gott som gömmer sig bland löv och pinnar. Den är så upptagen att den inte alls märker min närvaro trots att den endast är några meter från mig. Jag låter den fortsätta och vandrar vidare men på väg tillbaka håller den fortfarande på. Nu kommer en viktig tid som kan vara avgörande för om man ska överleva vintern. Ju längre det går att leta mat och desto färre gånger som de vaknar är avgörande faktorer för att klara sig.
Sneglar över kanten på kaffekoppen. Fjärilar fladdrar runt mellan astrar som står utanför köksfönstret. Citronfjäril och påfågelöga är vanligast men flera nätfjärilar och någon form av pärlemorfjäril sveper förbi. Plötsligt sitter en mörk fjäril på en blomma. Den påminner vid en snabb betraktelse om en aspfjäril men är alldeles för liten. Jag är övertygad om att jag inte sett denna förut och det tar ett tag innan jag inser att det är kartfjäril. En märklig fjäril med två färgvarianter med en orangebrun vårversion och en nästan svart högsommarvariant. Kartfjäril är ganska ny i Sverige och har spridit sig norrut från att i början av 1980-talet varit förekommande endast i Skåne. Verkar inte vara många fynd så pass långt norrut som Östergötland. Passar på att försöka få några bilder på de andra fjärilarna också.
Tänk vad många saker som man går förbi hela tiden men som om man ger det lite tid kan innebära en fantastisk värld i form och färg. En sten med flera färggranna lavar men också ormbunkarna intill som ger spännande skuggor. Även själva stenen har en egen struktur som ger det hela ett smått grafiskt intryck.
Ett återbesök vid en svag bergkant med piprör, blåbär, lingon och örnbräken. Skogen är ung och marken är av det mer torra slaget. Tycker nog att det finns en hel del kvar från tidigare skogsbete men det är nog länge sedan nu. Där står det första exemplaret som knappt sträcker sig över bärriset. Den rosalila blomman sitter på en kort stängel med blågröna avlänga blad. Det visar sig finnas tre exemplar med blommor och fyra utan. Det ser dock ut som att de blomlösa plantorna har blivit avbitna i toppen så de kan nog inte räknas som infertila. Då blir det totalt sju plantor i år vilket är ungefär så många som jag hittat de sista åren. Rödsysslan är kanske en av våra mer spektakulära orkidéer tillsammans med guckusko, skogsfru och norna men tittar man riktigt nära så är ju både övriga orkidéer och andra växter väldigt intressanta både i form och funktion. Många växter har sinnrika system för att pollinerande insekter inte ska kunna ta samma väg ut som in.
En av få svenska djur som kan ändra färg är krabbspindeln som främst skiftar mellan vit och gul men kan ha lite gröna inslag också. Nu har den bestämt sig för att sitta på en blåklint vilket ju gör att jag lätt hittar den men frågan är hur det ser ut för insekter. De ser ju mer helt andra ögon och frekvenser i ljuset innebär ju olika upplevelser.
En morgon med kaffekoppen på bordet och lite trött sneglar jag ut. En mindre glugg mellan fläder och kastanjeblad visar ett spännande ryttlande som direkt berättar att tornfalken är på besök igen. Ett effektivt jaktsätt där huvudet står helt stilla och resten parerar med små justeringar. Allt för att kunna så exakt som möjligt avgöra bytets placering. Från ryttlande position singlar falken likt ett höstlöv som stilla faller ner mot marken.
Vanligtvis hittar man en blomma eller kanske i bästa fall ett par stycken. Nu har jag besökt en fuktig skogsmark där marken i stort sett är marktäckande med tusentals blommande plantor. En av mina riktiga favoriter med den böjda nacken som ger blomman ett blygt intryck.
En fågel som inte gör så mycket väsen av sig och håller sig också i sådana miljöer där man kanske inte springer jämt och ständigt. Stenrösen ute på åkrar, i grustag, stenar och stängselstolpar i betesmarker. Detta är bra miljöer för stenskvättan. Med sin svarta ansiktsmask, ljusa mage och bröst samt en svagt beige krage och gråblå rygg gör den ganska lätt att känna igen. Det brukar alltid finnas en favoritplats som den sitter och spanar från för att göra utfall och sedan tillbaka igen.
Precis när jag steg ur bilen efter en tur in till affären och med lite trött blick sneglar upp mot ladugårdstaket eftersom det sveper förbi något i motljuset. Där drar den iväg, tornfalken, som jag spanat efter så länge och som vi haft som gäst i flera år. Den verkar nog inte häcka i ladugården i år men någonstans i närheten hoppas jag. Runt omkring på de nyslagna vallarna sveper den för att stanna och ryttla. Ibland drar den vidare men några tillfällen faller den i etapper ner för att rikta in och slå sitt byte på marken. Inte träff varje gång men några sorkar fick nog sätta livet till. De flesta andra fåglar bryr sig inte men en kråka verkar ha blivit uppretad och tar upp en svindlande jakt bort över åker och betesmark. Ska bli kul att se om de kommer hålla till runt gården resten av sommaren också.
