Solen värmer trots att det är närmare sju minus. Lite råkallt i luften när man ställer sig i skuggan men det droppar ändå lite från taken. En kort utflykt i trakten av Rimforsa för att se om någon utter varit i farten den senaste tiden. Det har ju snöat lite till och från vilket gör att det är lätt att avgöra hur gamla spåren är. Vid en damm finns alldeles färska utterspår som leder åt två håll så det är svårt att avgöra var de är nu. Det finns också en lång kana längs med den forsande åsträckan. Lite längre bort vid Klevberget, sipprar vatten ner längs med berget. Lite märkligt med tanke på hur kallt det är men den troligaste orsaken är att det handlar om ytligt grundvatten som trycker fram ur marken uppe på toppen av berget och detta vatten är några plusgrader och i rörelse vilket hindrar frysning. Det blir märkliga strukturer från vattnets forsande, skvättande och rinnande.
24 februari 2018; I kanans land – utter- & iskanans alltså
Leave a reply