Tranorna har fått fram sina ungar och vissa har med sig barnen ut på fälten för att proviantera. Det är en näpen syn med dessa bruna, ulliga bollar med lång hals och långa ben vilket gör att de mer liknar en emu än en trana. Det är svårt att komma nära utan att riskera att skrämma föräldrarna, så jag promenerar vidare och blir utskälld av mamma stenskvätta som tycker att jag är för närgången. Jag ursäktar mig med att jag faktiskt måste gå där för att mata kaninerna strax intill ladugården. Denna ursäkt biter inte alls utan irritationen fortsätter. Jag måste dock retas lite till och tar några bilder innan jag smiter undan. Det märks dock tydligt att de är påtagligt vana vid människor i närheten, för varken mamman eller pappan sitter särskilt långt borta. De luras också ganska bra. När honan flyger iväg och visar sig tydligt och låter med visslingar och sitt karaktäristiskt skrapiga “krex”, passar hanen på att flyga till boet med mat. Detta sker precis bakom mig utan att jag först märker att jag är grundlurad, igen. Således fick det bli bilder på mammaskvättan medan pappan matar för fullt. Undrar hur många ungar det ligger i boet?