Tranor spatserar stolt på åkrarna runt huset. Nästan alltid i jämnt antal. Två, fyra, sex eller åtta. Nere vid ett större dike i kanten av en åker går det två. Snart blir det bara en, när honan lägger sig och ruvar medan hanen fortsätter med sin stilla matpromenad. Trumpetstötarna ekar över nejden när små grupper med tranor flyttar mellan matställen. Även bofinkarna har kommit i stor mängd och intar i stort sett varenda hörn av trädgården. Sången från just bofink är ett av mina mest tydliga vårtecken som ger hopp om att vi går mot varmare tider. Men det kan komma bakslag och när jag går och väntar på att sädesärlan kan komma när som helst vill jag egentligen att de kan vänta ett tag till så att det finns gott om insekter när de väl är här.