Lunchrast och jag tar en tur till en fantastisk plats, Humlehögsravinen strax väster om Kisa. Ravinen är till stora delar en kanjon där vattnet forsat fram med stor kraft och vidgat klyftan mellan bergen. Företelelsen har skapats efter isens avsmältning för ca 12000 år sedan eftersom det inte finns några skrapande spår som isen annars hade gjort. Om sprickan hade funnits innan senaste istiden hade det också varit fyllt med både den blandade moränen och mer sorterat material från isälvarna. Längs med bergkanten sipprar det ner vatten från källflöden vilket skapar speciella förutsättningar för många växter. Dunmossa, som vanligen bara växer längs med bäckar och i källor där näringsrikt vatten ständigt trycker fram ur marken. Här växer den upp på bergväggen och strävar uppåt tillsammans med hultbräken och mängder av andra mossor och till och med alger eftersom det är så blött. Solen strålar ner genom lövverket och glittrar i bäcken som har ganska mycket vatten. Stora delar av lövträden är lind som kan ha funnits här sedan mycket länge precis som på många andra platser i Kindas branter.