Det är ett förskräckligt liv på kråkorna på en åkerholme en bit bort. Det tar en stund innan jag kan konstatera att det är något i ett av träden som gör att de är väldigt stressade och irriterade. När jag står och väntar har jag nästan hela tiden en röd glada över mig som spanar av de nyslagna fälten. Efter en stund visar sig duvhöken som nog har tagit något som den tar med sig i flykten bort mot skogen. Gladan fortsätter att cirkla över skallen.