På jakt efter några tidiga mosippor och det rasslar bland ljung och bärris. Snabbt springer både större och mindre ödlor iväg och trycker under de täta ljungbuskagen. Helt plötsligt stannar en ödla och kikar en lång stund och jag lägger mig sakta ner för att få några närbilder. Då märker jag också att det är en svag grön färg på hals och mage vilket visar på att det är en hane i lekdräkt.
En helg med vedkapning och klyvning. Efter en paus kommer jag tillbaka till vedhögen och då sitter en av de mest imponerande insekterna som i alla fall har väldigt ståtliga antenner. Detta är en hane av stor timmerman som egentligen inte är särskilt ovanlig men ändå verkar inte så många ha sett den.
Vinbärsfuks är en av de tidiga fjärilarna som sitter färdigbildade under hela vintern. Citronfjäril, nässelfjäril, påfågelöga och sorgmantel är de som är mest vanliga. Den lite vågiga vingkanten brukar vara det man lägger märke till men annars är den ganska lik bland annat nässelfjäril men saknar de mer klara gula fälten.
En liten flock sätter sig i trädgården i kvällsljuset. Månen stiger över horisonten och stararna drar vidare. Det dröjer nog några veckor men sedan kommer det att sitta starar överallt på fälten och de första bobestyren görs i både träd och byggnader runt huset.
Tofsvipan är ett tydligt och väldigt speciellt vårtecken. Alltid trevligt när de kommer tidigt men samtidigt vet man då att det kan komma bakslag så att viporna får stå i snöglopp och kanske även få svårt att hitta mat. En liten flock kommer sträckande och det är de enda som jag fick se så pass tidigt.
Vintern är just nu snöfri vilket gör att till och med svampen växer i skogen. Jag ställer mig varje år denna fråga; hur kan en organism som till största delen består av vatten, växa i frusen mark när det är minusgrader. Måste handla om sockerarter som inte fryser. Bombmurklan brukar ju dyka upp precis när snön smälter men denna gång har den alltså redan börjat gå att hitta i den frusna mossa innan snön faller. Även den fleråriga myskmadran går ju lätt att känna igen på vintern.
På väg norrifrån in mot Horns samhälle. En biltur för att om möjligt få se utter längs med Stångån. Bredvid vägen en lite bit från ICA står en tjäderhane och tar emot eller är det så att den inväntar posten. Den verkar i alla fall inte särskilt rädd. Ett beteende som man brukar se under våren då det kan röra sig om lite tecken på tjäderspel där vissa hanar kan ändra beteende och i vissa fall söka sig in till bebyggelse.
Tagna på bar gärning. Vid ett kort besök i trädgården ringer det från alla håll. Sidensvansar som fått korn på de kvarhängande äpplena som kan vara avgörande för den fortsatta flytten. Dåligt med rönnbär och ganska få andra lättåtkomliga bär gör att äpplena lyser extra inbjudande. Även sträckande trastar drar förbi. Än så länge ganska varmt för årstiden men höstfärgerna lyser fortfarande i många gula nyanser även om det på allt fler träd är nakna grenar.
Hundratals plantor av Jungfru Marie nycklar tillsammans med tvåblad, nattvioler och några exemplar brudsporre. Vid den lilla bäcken trivs flicksländor, kungstrollslända och gott om jungrusländor.
En förmiddagspromenad i Drabo, i utkanten av Kinda på gränsen mot Västerviks kommun. En otrolig blomsterprakt trots det långvariga torra vädret. Brudbröd och sommarfibbla i full blom och några överblommade exemplar av Adam och Eva vilket jag inte är säker på att det är noterat på denna plats tidigare. Tack vare blomningen också många insekter som rör sig över markerna.