Author Archives: Anders

Veckans fågel, VECKA 1: Talgoxe

Hane med kraftigt svart streck till vänster och hona i mitten och till höger. Färgen skiljer sig dock inte åt.

Nytt år och detta år har jag planerat att ha ett återkommande tema med veckans fågel och då främst en fågel som är aktuell för den del av året. Har funderat mycket på vilken som jag ska börja med men eftersom det är full fart runt huset där vi matar med frön och nötter samt talgbollar, får det bli en av de mest vanliga besökarna nämligen talgoxe. En art som är vanlig över stora delar av världen även om det ständigt diskuteras om olika underarter eller hur man ska dela in arterna vilket säkert blir ännu mer besvärligt nu när det går att använda sig av genetiken som kan röra till det hela. Tidigare användes ju mest yttre kännetecken med färgvariationer och kanske lite beteendeskillnader. Genetiken gör ibland att fåglar på olika platser och som till det yttre är ganska olika, har i stort sett identisk genuppsättning och således borde räknas till samma art.

En så pass vanlig art som också är knuten till kulturmarker och sedan länge funnits runt mänskliga boningar innebär alltid att det finns både många dialektala namn och även nämnd i folktro från nästan alla delar av Sverige. Det som är intressant är att det mestadels handlar om förebådande om negativa saker som otur, svält och lite mat samt dåliga tider rent generellt. En teori varför det blivit så är att talgoxe är en av få fåglar som hörs tidigt på året då det på många håll handlade om att överleva när matlagren tryter. Det sades bland annat att talgoxen säger “lite hö – lite hö” eller “spicket fläsk”. Att känna skillnad på hane och hona brukar vara lätt. Hanens färg brukar vara mer klar och honorna ofta blekare. Ett mer säkert sätt är att titta på det svarta strecket på bröst och mage. Hanarna har brett svart streck medan honor mer smalt och kanske även inte synligt streck hela vägen.

27 december 2022; Nymåne i kvällsljus

Helt klart och en kvällshimmel som skiftar i alla färger men ju lägre solen står under horisonten blir färgerna mer kalla och pastellartade. Försöker få några bilder på månen men det blåser så kamera och stativ vibrerar. Det blev trots allt några bilder där kratrar och andra strukturer framgår. Det måste vara ett häftigt landskap som påverkas ständigt av inkommande asteroider och annat material. Tack vare vår atmosfär brinner ju det mesta upp innan det når marken men sådana förhållanden finns ju inte på månen.

25 december 2022; Liten men bestämd

Den är liten men ack så ettrig. Att samsas med en blåmes eller rättare sagt att slåss med en blåmes om solrosfrön är kanske inte det lättaste. Till och med när jag varit med och ringmärkt fåglar, sticker just blåmesen ut som en av de fåglar som är mest besvärlig och nyper med näbben och vill absolut markera att den inte alls tycker om att hållas fast. Många andra fåglar brukar vara stilla och nästan “gilla läget”. Denna blåmes sitter dock ensam och pickar på resterna från hackspettens mejslande i skruvhålet som jag nämnt tidigare.

10 december 2022; Skruvhål blir bra smedja

Större hackspett är en av våra mest flitiga gäster vid fågelmatningensanordningarna. Ibland är det talgbollarna som är mest intressanta men en hane har kommit på hur bra det är att hämta ett solrosfrö och peta ner i ett skruvhål för att sedan mejsla bort skalet. Jag har många gånger hittat hackspettsmedjor där fåglarna satt fast en kotte i en barkspringa för att sedan picka loss fröna men detta är första gånger jag ser den här varianten av smedja.

16 oktober 2022; vi blir glada sent på säsongen

Trots att vi har sett gladan hela sommaren och oftast så fort man är utomhus, så blir det ändå trevligt när de visar upp sig även sent på säsongen. Dessa mäktiga rovfåglar är imponerande stora men har förhållandevis små bon. Jag har bara hittat ett bo även om jag är ganska säker på var det borde vara. Ofta högt uppe i träd i någon klyka som kanske inte ens går att se från marken. När jag lyckades hitta ett bo var det bara för att en fågel just var på väg för att flyga in till boet när jag stod under just det trädet. Gladorna har en otroligt bra koll på när det är dags för vallskörd. Flera gånger kan man se att de flyger och cirklar över traktorerna när de slår vallen just för att snabbt lokalisera sorkar och möss som säkert blir lite förvirrade när det helt plötsligt blir tomt ovanför där det tidigare var tätt med gräs.

12 oktober 2022; Fascinerad av månen

Det är lätt att förstå att månen varit fascinerande och många har nog genom årtusenden funderat på dess olika faser. Är ju ganska länge sedan som man gjorde kalendrar kopplat till månens faser vilket blev ett bra sätt att bestämma tid för exempelvis ett möte vid nästa nymåne eller när den är halv. Gäller ju bara att det är klart väder lite då och då annars kan man ju tappa bort tidsuppfattningen.

9 september 2022; Örnar i träden

Örnar är alltid mäktiga att titta på. Runt Söderö, i nordöstra Kinda är det lätt att få syn på havsörnar och på vintern även kungsörn. Tack vare gott om vilt av olika slag och även slaktrester finns flera platser där det samlas flera örnar tillsammans med korpar och kråkor. Vid detta tillfälle sitter två örnar på en åker och äter på något som ser ut som rester av ett rådjur. När jag anländer lättar de och flyger åt var sitt håll. En yngre havsörn sätter sig i en talltopp medan den äldre gömmer sig i en gammal ek.

7 september 2019; Svamp på svamp

Det finns ju så mycket att hitta överallt i skog och mark och ibland händer det att man ser saker som känns ovanliga men det hör inte till vanligheterna att man blir riktigt förbryllad men så skedde just denna dag. En helt vanlig kantarelltur där jag plocka så många gånger tidigare men på en av de gula kantarellerna växer en svamp. Stammen är insvept i hyfer på utsidan och en del gråfärgade hattar sticker fram i olika storlek. Jag gör det enklaste möjliga för att reda ut vad det kan vara och kontaktar jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuséet som snabbt kan konstatera att det rör sig om en rödskivling som är en parasitsvamp just på gul kantarell. Det hela blir ju ännu mer spännande när jag inser att det endast är tre inrapporterade noteringar i Sverige sedan år 1900.