I ett lövrikt skogsbryn står det massa små pagoder, små växter som ser ut som asiatiska små tempel. Det är blåsuga, en spännande växt med våningar som blir allt mindre högre upp. Ganska långt ner brukar det vara lättast att hitta blå blommor i bladvecken och de basala bladen är gröna medan de högre upp har en mer rödbrun ton. Sannolikt är denna växt en rest från tiden då markerna i högre utsträckning var hävdade antingen genom slåtter eller bete även om det då kan ha varit skogsmark men betydligt glesare.