Där står den, ögonpyrola, med sin böjda nacke. Den ser lite ledsen ut där den tittar ner i marken. Efter en stund inser jag att det är flera hundra blommande exemplar spridda över ett ganska stort område. Den fuktiga marken innehåller även ormbär och vårärt som annars trivs i lövskogmiljöer men här är är det ung granskog. Den skiljer sig från de flesta andra arterna av pyrola med sin ensamma blomma som nog är en av mina favoriter. Jag och dottern fortsätter in i skogen, långt från bebyggelse och kommer så småningom fram till en liten göl och rätt som det är så sveper en stor falk över oss och drar vidare men den har i alla fall med sig kvällsmat i klorna.
16 juni 2015; Är den deprimerad?
Leave a reply