Tallört är en växt som många nog funderat på, om man nu ens har lagt märke till den. Somliga tror att det är en svamp och ibland tar vissa denna växt för att vara en orkidé och det finns faktiskt en del paralleller till orkidéerna i och med att tallörten också är beroende av samarbete eller kanske mest snyltande. Tallörten är parasit och har en förmåga att utnyttja mykorrhiza i marken och det förekommer uppgifter om att de kan “lura” svampen så att tallörten ska gynnas extra mycket. Det är nog främst i tallmiljöer man hittar denna växt vilket  har gjort att man länge trott att det är tallrötter som är avgörande. Nu är det kanske en komponent till som är viktig vilket är olika arter av soppar som måste finnas på plats. Verkar vara ett forskningsområde som inte är färdigstuderat vilket alltid är glädjande att inte vetenskapen kan ge svar på allt. Denna gång blir det lite extra speciellt. Den annars så blekgula och sparrisliknande stammen är istället röd. Jag har försökt att få någon uppfattning om hur vanligt eller ovanligt detta är och kommit fram till att det verkar vara mycket sällsynt. Kanske att det kan ha något med marken att göra och då förs tankarna genast till kalkinnehåll vilket får en del andra arter att ändra färgskalan. Har hittills bara hört om ett till fynd i Östergötland och några noteringar i Dalsland men det kan också vara svårt med rapportering då det ju inte är en egen art utan bara en färgvariation. Fin är den i alla fall.

Strax utanför den lilla orten Ulrika finns ett naturreservat som heter Ycke. En gammal kronopark som varit fredad sedan länge och flera av träden är säkert mer än 300 år. Spår från äldre skogsbrand och orörda sumpskogar där det finns mycket att upptäcka. En dag i juli är jag och min gode vän Lars Frölich på jakt efter korallrot som jag vet att jag hittat tidigare. Både knärot och Jungfru Marie nycklar känner jag till från området sedan tidigare. Efter en stunds klafsande i den blöta sumpskogen där stövlarna sjunker ner i den mjuka björnmossan, konstaterar Lars att det är ju perfekt plats för spindelblomster, en mycket liten och gracil orkidé som säkert många gånger är förbisedd men som också är väldigt ovanlig. Precis när han avslutat meningen inser vi att vi står mitt på en yta där vi kan räkna till säkert ett tiotal plantor av just spindelblomster. Något längre bort hittar vi först en planta av korallrot men snart vänjer sig ögonen och det blir till slut ganska många blomstänglar utspridda på en relativt stor yta. Nu är vi uppe i fyra orkidéarter vilka alla är sådana som man kan förvänta sig i denna miljö. Det som blev dagens överraskning är purpurknipprot som växer i vägkanten och vi kunde räkna till väldigt många blomstänglar även om antalet individer är betydligt färre. Den mest imponerande plantan består av nästan tjugo blomstänglar. Det tyder på att vi har någon form av kalkberggrund norrut som troligen har skrapats av när inlandsisen växte till söderut och la det kalkrika materialet utspritt i terrängen.