Kallt, som det brukar kunna vara så här i månadsskiftet mellan februari och mars. Det är ju skottdagen idag. Tänk, en hel dag till. Egentligen bara ett sätt att justera så att kalendern inte blir helt konstig när man på hundra år skulle behöva justera nästan en månad vilket nog har gjorts i vissa kulturer. Sanningen är ju att ett naturligt år är 365,24 dygn och det är de här 0,24 som göra att var fjärde år lägger till ett dygn extra. Tideräkning är ju ganska spännande när man börjar fundera. Ligger vi egentligen inte ett år snett? När man väl bestämde att man skulle börja räkna tiden så startade man väl inte med år 0, utan år 1. Så första århundradet går från år 1 till 99 men resterande från 00-99. Ja, lite saker man kan fundera på en skottdag. Men trummandet i trädgården härrör från större hackspett som gärna hittar den mest välljudande trädtoppen. Ingen födodsökande utan bara revirmarkering.

Solen skiner och snön har tunn skare som krasar när jag sakta smyger mig fram genom tallskogen. Jag kommer fram till en långsträckt göl där isen ligger tack vare den kalla perioden varit under början av året. Det är tyst. Otroligt tyst. På avstånd hörs ett tåg som varnar med sin tuta sedan blir det tyst igen. Det känns nästan som att det har slagit lock för öronen. Tystnaden bryts igen. Hackspett som trummar och sedan flyger i en sinusformad flykt med liten amplitud. Den landar i en talltopp och avger sitt karaktäristiska “klii-yy”. Vid gölkanten ser jag en del spår som drar iväg i kanten och sedan tvärs över till andra sidan. Spåren är lätta att känna igen. Relativt stora, runda och trampdynornas position ger det solklara svaret, lodjur. Jag går runt och följer spåret åt flera håll. Min tolkning är nog att det måste vara mer än ett djur. Först är den naturliga tanken att det är hona med unge eller ungar. Inne i skogen syns dock andra spår som skulle kunna tyda på att det istället handlar om hona och hane. Området runt gölen är väldigt lämplig som miljö för lo. Stora sammanhängande skogar och få hus och tämligen få personer i rörelse. Alltid roligt när man får se färska spår från ett magnifikt vilt rovdjur. Jag väntar dock fortfarande på att få se ett lodjur i det fria.